1970-talet

 Jag träffade Peter Holm som sökte kompband
för sin sommarturné 1971. Han hade en trum-
mis på gång redan sa han och skulle höra av
sig efter nån dag. Trummisen var Leffe Johans-
son från Ola & Janglers och han hade i sin tur
en basist på gång, det var Leffe Jendermyr
(Leffe Jansson från The Kingsmen) som är en
lysande gitarrist och sångare men här blev det
så att han spelade bas, jag gitarr och Leffe på
trummor.
Det här var andra folkparkssommaren för Peter
efter braksuccén med Monia. Året innan hade
han Rune Wallebom, Lasse Sandgren, Christer
Hedin och Johnny Lundin som kompgrupp så
det var ett stort lass vi skulle dra.

Peter hade en Dieke sånganläggning som lät
lite trött så jag rekommenderade honom att
låta Ove Wahlberg trimma upp den litegrann.
Vi repade showen i ett litet sommarhus som
Peter hade hyrt i Åkersberga och den 18:e
juni hade vi premiär i Grängesbergs Folkets
Park.
 Vi hann med ett 30-tal parker och andra ställen
fram till sista juli. Vi gjorde ett TV-program i
Göteborg med legendariske KåGe Sigurth där
vi körde runt runt i en känd göteborgsrondell.
Ja, vi spelade också förstås
Peter Holm var fruktansvärt stor och drog fullt
med publik över allt. En riktig kul sommar.
Sen åkte han hem till Schweitz.
Han dök upp igen efter några år på raggargården
av alla ställen där vi körde en rockshow med
gästartister.  Han satt där i oklanderlig dyr kostym
och vit skjort och slips med diamantnål. Packade
raggarna dansade runt om och ölburkarna flög i-
genom luften. Han ville inte köra någon låt utan
bara "njöt" av situationen.
               Var finns du nu Peter?

 
Kycklingpicknick i någon stadspark i Sverige 

 
Den här båten släpade han med sig på hela turnén

 
å på den här kex-bilen hade han den 

 
TV-program i Göteborg 

 
Runt runt i rundeln 

 
   Sista kvällen i Mellbystrand. Peter bjöd på överaskning.   -Kom ut ett tag sa han, och när vi tittade upp mot    restaurangen  några 100 meter upp så kom 7 - 8 servitörer med tända kandilabrar och en nattsupé, sill och    havets läckerheter med tilltugg  och dricka. Det var trevligt. 

 Hösten var ganska lugn med några få vick så jag ställde upp gitarr och förstärkare på vinden ( 60-tals strata  och 7ender Twin i ett vindskontor med ett simpelt lås! Usch jag ryser när jag tänker på´t ). I December  stormade Burken och Chrille Pettersson in på den restaurang jag då jobbade på och sa - vi har spelning på  lördag, på Mosebacke. Ja ha,det var bara att göra sig ledig då. Både Burken och Chrille hade börjat rocka  igen. Rock-folket var på gång. På bas blev det Dagge Issjö. Han kom med en stor skåpbil för att han höll på  att bygga då. I bilen hade lådor med dynamit. Chrille hade roligt åt det flera år. Det var en kul spelning på
 Mosebacke. Första gången med Chrille.   Tänk - spela med  Chrille Pettersson från HepStars!

 
Per-Arne och jag på en spelning på Åhléns i februari 1972

 
Jag, Chrille, Bertil Bertilsson och Rock-Ragge.  Ragge som man hade sett på
Rock-galor på Medis -58. Faktiskt kompade jag honom och Finn nyårsafton 63-64. 

 Chrille slutade med Rock-Folket. Här spelar vi med Pålle Pålsson (Tita-tita) känd från Ulf Thoréns
 knasprogram i TV. Det var en upplevelse, han var duktig på sin lilla Bergman-orgel men kunde bara lira i  C-dur eller Fiss (!!) men mellan de tonarterna slängde han sig hänsynslöst.  Svängde det till ordentligt så  glappade lösgaddarna på´n i takt. Vi hade kanonlåtar som Brazil, Waxholms Hotel, Gunilla Gren, julpotpurier  för att inte tala om den stora succén "Maharadjan av Magador".

   Trio Dråpslaget hette vi och vad som hörs på namnet så var vi tre, alltså ingen basist. Vi spelade på Pålles hemma-restaurang Riddar Jakob några helger tills det blev för stökigt. Pubilken trodde de kunde bära sig åt
hur som helst, bara för att vi gjorde det! Vi flyttade till ett ställe på S:t Eriksgatan som hette Room 46.
 Det drevs av velige Valle, från början var det nog vänlige Valle men Pålle och Chrille gav honom snabbt ett nytt namn.

 Pålles låtar var lite udda med lustiga och ibland lite tänkvärda texter så det var inte alltid som den lätt påstrukna fredag-och lördags-publiken var med på noterna. De ville ha mera Rock. Vi utökade med en basist, första tiden blev det Dagge Issjö som vi träffat året innan. Lokala förmågor från stället var med i någon slags amatörtävling.

  Några dagar före midsommar (-72) ringde Bertil Bertilsson och frågade om jag kunde köra några Rock-låtar
i Trehörningsjö på midsommarafton tillsammans med Rock-Olga.
 -ja, det kan väl gå. Bra, sa Bertil Bertilsson   - då får du vara "Little Tiger" i annonsen.
 Så upp dryga 60 mil och rev av tre Rock-låtar i klassisk rock and roll-stil och duett med Olga i "What You Done To Me", å så hem igen. Dagen därpå körde vi succé-showen i Furusund.  Senare de året och året efter var det några Rock´n´Roll-kvällar på Tyrol, Gröna Lund och lite runt om i landet.  Det var Felle Färnholm
som drog ihop band och artister.
  I veckorna spelade vi hos Valle på 46:an. Där spelade ett annat band också, mörkhyade killar från Jamaica. De verkade bo där också för ibland när man kom och skulle hämta prylar eller packa upp doftade det starkt från exotisk mat. Jag var där någon gång när de lirade men det var lite för rykigt för mig. Några år senare
skulle de dyka upp på Gröna Lund och sätta publikrekord, 30 000 !  

  Valle blev lite snål och drog ner vårat redan låga gage och förslog att vi skulle spela på dörr´n. 50 - 50.
Det blev ju inte så bra för en kväll när Chrille och jag inte fick ihop de boys vi hade haft tidigare så ringde jag Janne Frisk och frågade om han och Simon Gazler kunde vara med. Janne frågade vad det var för gage och jag sa att det beror på hur mycket folk det skulle komma. Janne hade inga goda erfarenheter av det utan ville nog ha ett minimigage. För att rädda kvällen lovade jag honom och Simon 150 kronor var. Musikaliskt sett var kvällen kanon men tyvärr hade inte så mycket publik letat sig dit den kvällen så jag och Chrille fick inte något gage alls.  Jag fick till och med betala!
 Sen gick det bättre och jag fick tillbaka mitt utlägg och i fortsättningen blev det lite gage.  Snåle Valle tyckte det gick för bra och föreslog 30 - 70 i stället.
70 % till honom alltså.
  Det blev inget av med det. Sommar-turnén med Rock´n´Cirkus var på gång. Rock-Olga, Little Elvis och förutom Chrille och jag i bandet Gunnar Kullenberg och Tomas Andersson.
Chrille var inte så pigg på att åka ut i landet så mot slutet av sommaren trummade Kjelle Jeppson och även Svenne Hellsten. 

  Tro nu inte att Vänlige Valle var någon typ. Tvärtom den gamle sockerbagaren var en trevlig smålänning. Musiker och arrangör har alltid ett vänligt hatförhållande till varandra.

  SSS - Sveriges Sämsta Show var en salig samling med superartister såsom Rock-Ingvar, Erik me´hatten, Smedby-Rune, Knut-Arne, Hildigard Havisto m.fl m.fl..
 Jag , Chrille, Felle på bas och Roffe Carvenius sax & klarinett kompade detta märkliga gäng runt om i Sverige för en chockad publik. Bäst gick det hem i Stockholm. Jag har inga bilder här och tur är väl det.

  Vi spelade ofta på tre, jag, Chrille och basist. Det kunde variera beroende på vem som var ledig och kunde lira. Vi fick en spelning på Fittja Loge men kunde inte få tag i någon basist alls. - Men ring Lelle då, sa jag. - Nej, för faan sa Chrille - inte Lelle. (Här får man tänka att HepStars hade slutat för en 5 år sedan med tjafs
och bråk, en skattesmäll på flera miljoner)
 Alla basister i telefonboken var ringde men ingen kunde. - Ring Lelle då, sa Chrille. Sagt och gjort. - Hassuru sa Lelle, - va kul. Så kom han till Logen körd av ett gammalt HepStars-fans. Det funkade hur bra som helst
och vad som skulle hålla på över två decenier hade just börjat.

 Big Boss Pub i Vällingby, där spelade vi så gott som varje torsdag i flera år.

 här är min strata vinröd och med -65 eller om det var -66 års modell Tele-hals. 

 Jag och Chrille spelade vidare med SSS. Ibland hette vi Kronofogdens favoriter! Man "vickade" lite här och där. Jag var med en liten turné med Rohdes Rockers i Finland. Ibland var Benke Hegland med på trummor.
Då hette vi "Rockin´Robin". Där var Basse Wickman med några gånger.  Lelle jobbade på SDC .  Sveriges discjockey center men bokade även band. Janne Frisk var med då och då och det funkade så bra så efter en
tid blev 4 i bandet.
 

Här är från Domino eller gamla Flamman om ni så vill. 

...en humbucker på stratan - usch 

 på Åhléns i City. Ulf Elwing som conferensie 

 Våra gitarrer - stämda och klara lutade mot Chrilles dragspelsväska (!) Här har jag maple-greppbräda
 på stratan. Tyvärr så satt Luin (gitarrmakare) på jumbo-band men det var ingenting för mig.              

 Chrille ville alltid ha paus 5 - 10 minuter innan det var dax. 

 då tar vi en liten paus på en kvart till 14 dar 

 ett gummi-ansikte 

 så här ska ett idol-kort se ut 

  Kvigornas Kurt på Strand i Sundsvall

Janne lägger på sång och imponerar på studioteknikerna på EMI-studion 

 Lelle och Janne i depån i Knutstorp eller var det Anderstorp. 

 Lelle undrar om man kommer in i en sån där bil om man har lite mage och
 Janne ger lite goda råd till Uffe Granbergs stall                                           

 Ulf Granberg som vann Puss & Kram Cupen det året. Janne Frisk till höger. 

 på ett lastbilflak mitt på dan när solen steker på 

 i maj -77 ersatte engelsmannen Tony Walter Chrille på trummorna 

Buddy is The King, vår enda originallåt skriven av Berry Bjärenäs/GummiBandet

Klicka på PLAY för att lyssna på låtarna Buddy is The King och Tribute to Buddy Holly  (m3u)   PLAY